EU Emissions Trading Systems– EU:s främsta verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser

Nyligen har systemet reformerats för att inkludera fler sektorer i systemet samt minska antalet tillgängliga utsläppsrätter i unionen. Systemet har dock även kritiseras av miljöorganisationer för att sätta för låga utsläppsmål och att EU inte är tillräckligt strängt mot aktörer som överskrider sina tillåtna utsläppsrätter. I Sverige deltar 750 industri- och energianläggningar, varav 35 av dessa finns i Värmland. För dessa aktörer medför deltagande i systemet både utmaningar och möjligheter. I den här artikeln gör vi en ansats att reda ut vilken påverkan systemet har på de deltagande svenska och värmländska aktörerna samt vad EU Emission Trading Systems är för något.

Sverige och Värmlands deltagande i EU Emission Trading Systems

EU Emission Trading Systems påverkar många svenska och värmländska aktörer. I korthet går EU Emissions Trading Systems ut på att sätta ett pris på koldioxidutsläpp genom så kallade utsläppsrätter. En utsläppsrätt ger dig som företag rätt att släppa ut 1 ton koldioxid. Priset är marknadsstyrt och i skrivande stund kostar en utsläppsrätt 83 euro på utsläppsrättsmarkanden. Företag får även en del utsläppsrätter gratis och kan både köpa och sälja dem på marknaden.

Enligt Naturvårdsverket stod de värmländska aktörerna för runt 186 000 ton klodioxid ekvivalenter vilket motsvarar cirka 1% av koldioxidutsläppen från de svenska deltagarna i systemet år 2023. Det utfärdades 509 000 utsläppsrätter till Värmlands län vilket betyder att länet som helhet har ett årligt överskott på 323 000 utsläppsrätter som är värda runt 300 miljoner kronor. Det är 35 värmländska anläggningar som deltar i systemet och de återfinns i sektorer såsom pappers- och massaindustrin samt järn- och stålindustrin.

Värmländska företag har både underskott och överskott av utsläppsrätter. De som har överskott kan sälja dessa på utsläppsmarknaden, medan andra måste köpa ytterligare rätter för att få tillåtelse att släppa ut mer koldioxid. Antalet tillgängliga utsläppsrätter på marknaden minskar varje år. 2022 reformerades systemet, vilket kan läsas mer om nedan. Reformen av systemet år 2022 innebär en snabbare sänkning av utsläppstaket, vilket medför ökade krav på näringslivet att minska sina koldioxidutsläpp. Eftersom priset på varje enskild utsläppsrätt bestäms av utbudet på marknaden, innebär det att utsläppsrätterna sannolikt kommer bli mer värdefulla desto färre utsläppsrätter som finns.

Om marknad för utsläppshandel

EU Emission Trading Systems är ett marknadsbaserat verktyg vars mål är att minska utsläppen av växthusgaser. De som deltar i systemet köper och säljer utsläppsrätter av varandra på en marknad upprättad av EU-kommissionen. Ju fler utsläppsrätter du har, desto mer får du rätt att släppa ut. Det är främst tillverkande industrier och anläggningar som producerar el och värme som deltar i systemet (EU-kommissionen, 2024).

Marknadens huvudprinciper kan sammanfattas i fem punkter (Naturvårdsverket, 2024):

• EU-kommissionen sätter ett utsläppstak för aktörerna i systemet, vilket bestämmer hur stora de totala utsläppen får vara. Den totala tillåtna mängden utsläpp är förutbestämd och minskar varje år.
• Gränsen för utsläpp bestäms genom antalet utsläppsrätter som tilldelas i systemet. Utsläppsrätterna antingen säljs genom auktion eller tilldelas gratis till deltagarna. Överstiger man sin tillåtna mängd utsläpp riskerar man att bli bötfälld av EU-kommissionen Försäljningen sker via auktioner där deltagarna får köpa utsläppsrätter till det marknadspris som för tillfället råder. Genomsnittspriset på en utsläppsrätt var under 2023 cirka 83 euro, vilket är avsevärt högre än 2012 års genomsnittspris på 6 euro (EEX, 2012).
• Varje utsläppsrätt ger deltagaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid.
• Varje år måste de aktörer som omfattas av systemet redovisa sina utsläpp och överlämna motsvarande antal utsläppsrätter till Naturvårdsverket, som har en funktion som systemets tillsynsmyndighet.
• Deltagarna ges möjlighet att handla utsläppsrätter sinsemellan. Om en deltagare har färre utsläppsrätter än sina faktiska utsläpp, måste de köpa fler för att täcka upp det som saknas. Ett överskott av utsläppsrätter kan antingen säljas eller sparas.

I Sverige är det Naturvårdsverket som ansvarar för att granska och godkänna att deltagande företag lever upp till regelverket, genom bland annat övervakning och rapportering av utsläpp. Det är cirka 750 svenska industri- och energianläggningar samt ett tiotal flygbolag som omfattas av utsläppshandeln. De industriella sektorerna med de högsta utsläppen i Sverige är järn- och stålindustrin, oljeraffinaderierna och cementtillverkningen, se statistik om utsläpp och antalet utfärdade utsläppsrätter på Naturvårdsverkets hemsida.

Reformering av systemet

Systemet för utsläppsrätter inrättades 2005 och har sedan dess blivit mer och mer omfattande. År 2022 reformerades systemet genom EU:s klimatpaket ”Fit for 55” med ambitiösare utsläppsminskningsmål från -43 procent till -62 procent, snabbare minskning av utsläppstaket, omfattandet av nya sektorer och en gradvis utfasning av gratis utsläppsrätter (EU-kommissionen, 2024). EU-kommissionen har även inrättat ytterligare ett utsläppshandelssystem kallat EU Emission Trading System 2. Det nya systemet kommer att inkludera sektorer som inte omfattas av det nuvarande systemet såsom byggindustrin och vägtransportsektorn. Det nya systemet planeras att vara i fullt bruk år 2027 och kommer fungera parallellt med det befintliga systemet (EU-kommissionen, 2024).

Reformerna har fått kritik från miljöorganisationer. Världsnaturfonden (2022) menar att utsläppsminskningsmålen fortfarande är för låga och att EU-kommissionen inte agerar tillräckligt hårt mot de aktörer som överskrider sin tillåtna utsläppsgräns. Från industrins håll riktas kritik mot reformen på grund av de ökade kostnaderna för företag och de strängare återrapporteringskraven (Reuters, 2024).

Vad händer efter 2030?

Systemet befinner sig nu i sin fjärde fas, som sträcker sig från 2021 till 2030. Enligt EU-kommissionen kommer den totala mängden utsläpp som aktörerna tillåts släppa ut att ligga på noll år 2039. Vad som sker med systemet när det inte finns några utsläppsrätter kvar att handla med är ännu outforskad mark (Pahle et. al, 2024). Det nya systemet EU Emissions Trading Systems 2 väntas då i viss mån ersätta det befintliga systemet (Clean Energy Wire, 2024).