www.varmlandstrafik.se | Fånga din resa

Grattis Anna

Anna
Anna Eskilsson, Molkom
vinnare årskort

Bidrag "Allsångsbussen"
Bussen var "knökfull" när jag klev på vid gymnasiet för den dryga 2 mil långa resan hem med Värmlandstrafik. Fick ståplats i trappen vid framdörren. Solen låg på och temperaturen i bussen lämpade sig mer för tropiska växter än för människor. Irritationen borde ha legat nära ytan med alla trötta gymnasielever och stressade arbetspendlare som trängts ihop på en för liten yta, men istället var stämningen på bussen glad och uppsluppen. Hur kunde det komma sig?

Svaret lät inte vänta på sig. "De nya passagerarna hälsas välkomna ombord. Detta är en allsångstur och för att påminna oss om att kyligare tider väntar sjunger vi nu Sommaren är kort", skanderade chauffören entusiastiskt i högtalarsystemet. De flesta passagerarna hörsammade uppmaningen och sjöng med. Sällan har väl en bussresa känts så kort som denna trots värme och trängsel. Det var med saknad och ett brett leende jag klev av bussen vid min hållplats. Kom ihåg: det behövs inte så mycket för att höja stämningen. Glädje är smittsamt, låt oss starta en epidemi, varför inte redan på nästa bussresa.

Övriga pristagare kort, månadskort:
Camilla Eriksson, Filipstad
Maja-Lena Höglund, Norrköping
Lennart Johansson, Forshaga
Pernilla Hermansson, Grums

Vinnare presentkort 500 kr:
Amanda Tallberg, Filipstad
Mariette Evörby, Lysvik
Omar Waqqas, Karlstad
Ejub Bicic, Säffle
Barbro Coldenberg, Älandsbro

Munkfors tur och retur

Söndagsförmiddag i maj. Inget särskilt planerat. Molnigt men inte regn. Vad jag behöver är träning inför Tjej-Vättern. Vi tar NKJ-banan till Munkfors, tittar på Lars Lerin-muséet, säger jag. Han svarade inte. Så äter vi något gott. Nja, kanske. Vi behöver inte cykla hela vägen. Vi kan kanske ta bussen dit. Jo. Kan man ta med cykeln på bussen, frågar jag telefonisten. Det går nog bra, men det är chauffören som betämmer. På vinst och förlust alltså. Men en sömnig söndagsförmiddag är det inte så många som ska med busse till Munkfors, visar det sig. Vårlandskapet flyter förbi. Regndroppar i trädens ljusgröna knoppar. Cnauffören gnolar på något. Framme i Minkfors lyfter han ut cyklarna och placerar dem på sina ställ. Torkar av sadlarna som blivit dammiga i bagageutrymmet. Trevlig tur tillbaka då. Han vinkar. Fika på muséet. Vattnet forsar utanför fönstret. Tavlorna på de grova väggarna sitter som en smäck. Det regnar på hemvägen. Dropparna letar sig in under kragen. Längtar efter något gott. Pizzan i Deje inte alls fel. Den mjuka asfalten på NKJ-banan är vänlig mot båda cyklar, joggare och inlines-åkare. Se Värmland med cykel och buss. Inte fel alls.

231 Gun Berger 2010-05-16

Rösta:

På morgontåget från Torsby mot Karlstad är man trött och vill gärna sova den timma det tar men i Kil var det kört. Då klev det på några damer som inte uppfattade att alla andra sov utan det pratade högt och ljudligt varje morgon om allt som hände dem hemma och på jobbet. Detta pågick varje morgon under en lång tid och vi övriga blev mer och mer irriterade. En morgon bar det sig inte bättre än att de satte sig bredvid en kille som länge irriterat sig på dem. De pratade bl.a om tandläkarbesök och att rotfyllning inte var något roligt att få. Då svarade killen att det är inte så roligt att sitta bredvid er heller. Damerna skrattade och trodde att det var ett skämt men killen fortsatte med att; Jag ser helst att ni aldrig sätter er här igen då vi vill att det skall vara tyst på morgonen. Damerna blev helt tysta och fattade någotsår vinken, för efter det så blev det lungnare på morgonen och vi övriga kunde sova lungt fram till Karlstad. Killen fick en klapp på axeln av alla oss övrig när vi gick av tåget.

228 Ninni Obbarius 2010-05-16

Rösta:

Det var när jag skulle åka med bussen till Karlstad som något ganska ovanligt hände. Jag satt där och lyssnade lite på musik när två ”lagom” alkoholpåverkade gubbar gick på bussen. Inga konstigheter med det, tänker man väl, men det var snarare vad de hade under skorna som var det konstiga.
Men bussen åkte vidare och plötsligt, som från ingenstans spred sig en förjävligt äcklig stank i bussen.
- Fy fan så äckligt, sa en av fullgubbarna och de flyttade sig några platser längre fram.
Fast när de själva tyckte att stanken minskade tyckte jag själv att den bara blev värre och värre när jag satt där och försökte andas.
I alla fall, så hann stanken ifatt gubbarna, till och med fast de satt längst fram, så de började gorma om att det fortfarande stank. Och då fick den ena gubben syn på vad hans kompis hade under skon, och ropade ut över hela bussen:
- DU HAR JU SKIT UNDER SKON! DET ÄR JU DU SOM LUKTAT HELA TIDEN!
Och nog var det jobbigt att det stank bajs hela vägen till Karlstad, men man ska inte klaga, den här berättelsen kanske ger mig ett årskort!

225 Amanda Tallberg 2010-05-15

Rösta:

Som nyinflyttad i Värmland åkte jag från Karlstad till Arvika när jag kom på att mitt månadskort gått ut. Jag var inte säker på att mitt Respass hade tillräckligt med pengar men jag visste att man kan köpa biljett med sitt VISA kort. När jag mötte konduktören sa hon att jag måste köpa en biljett i förtid på Pressbyrån, förvirring uppstod, det finns tydligen tre kort som ser ut som respass men som fungerar olika. Hur ska man veta allt, frågade jag. En annan passagerare la sig i och sa att SJ:s konduktörer dessutom nekat honom resa med månadskort från Arvika - Karlstad, samma sak hade hänt mig. Vi var liksom lite sura för att inte förtroendet fungerade mellan konduktörer och resenärer. Men denna konduktör var väldigt ordentlig!
Hon frågade vänligt om hon skulle hämta informationsbroschyrer och det ville vi ha. Hon förklarade precis hur alla Respass fungerade och hon var enormt trevlig och saklig. Nästan som när en skådespelare övertygar sin publik. När vi fått informationsbroschyrerna läste vi duktigt på. Vi satt raka i ryggen med varsin broschyr i händerna när hon kom förbi andra gången och sa, - Ni läser!, så duktigt, och hon log.

230 Erik Åberg 2010-05-16

Rösta:

Jag brukar åka buss ofta till min pojkvän i Hagfors (från Karlstad), och då har jag oftast med mig min lilla papegoja, Kubrick. På bussen sitter jag och lägger ett täcke över Kubricks resebur så att han skall vara tyst... Men så är ofta inte fallet! Han sitter där och piper glatt åt alla som går förbi, och gör sina rymdljudseffekter och truddilutter. Han har en vattenflaska och mat i sin bur, men jag brukar ge honom lite fågelgodis då och då, och ibland händer det att barn kommer och hälsar, och det tycker han är roligt! Då gör han sig extra fin och ropar "Hej, hej!" med sin vackraste röst. Det tycker barnen är så skoj! Och tiden rinner iväg när man har med sig lilla gojan, så bussturen går så mycket fortare (i alla fall för mig), och kul är det också! Vi går av vid KKH i Hagfors och hämtas oftast med bil av min snälla killes mor :) En riktigt trevlig resa brukar det bli.

227 Linn Anteryd 2010-05-15

Rösta:

De var en dag i April förra året. Jag satte mig på bussen på väg till ett möte med eventuellt vad som kunde vara den stora kärleken i mitt liv,ingen visste. Minst av allt jag. Jag skakade så nervös jag var. Vi hade pratat ett tag,var han den han påstått sif vara,den rösten i telefonen,smsen,på datorn osv..
Jag såg honom redan innan han såg mig,mina naglar var nerbitna till bott,jag som gjort dem så fina :)
Vilken himla lyckoträff,han är kärleken i mitt liv. Och mina naglar bits fortfarande ner när vi ska ses,han gör mig så lycklig och varje gång vi ses blir jag kär på nytt.

224 Malin 2010-05-15

Rösta:

Det var en tidig morgon för längesedan jag skulle åka med tåget till Karlstad från Kristinehamn. Ett par minuter försenat avgick det, lite ovanligt för att vara det tåget men jag tänkte inte mer på det då. Under resan satt jag och pratade med en klasskompis om kemilabben vi skulle anordna under morgonen. Vi hade planerat en timme till förberedelser vilket kändes nödvändigt eftersom det var en del att göra. Plötsligt stannar tåget till i Alster och konduktören sa efter en stund att tåget skulle forstätta efter 40 minuter. Då började vi få panik, vi skulle missa bussen och få vänta en timme innan vi kan ta nästa! Eftersom läraren inte hade planerat en reservlab ifall det skulle strula pratade vi då med konduktören om problemet. Med gott engegemang gick han runt och tog reda på hur många som skulle vidare till Lillerud. Efter en stunds väntan fick vi ett positivt besked, det kommer en taxi som ska köra oss dit. Sagt och gjort, väl framme på stationen stod taxin. Vi kom fram tio minuter efter ordinarie ankomsttid och kunde ställa iordning laborationen utan stress. Stort tack till Värmlandstrafik för att de är så måna om sina resenärer!

229 Erik Fors 2010-05-16

Rösta:

När jag var liten var vi på gymnastikläger i stockholm en vecka. Jag tror vi var ca 20 tjejer i åldern 9-11 år och eftersom det var en hel del packning så hoppade några föräldrar på tåget när det kom tillbaka till Arvika och började langa ut alla våra väskor i en hög på perrongen i en rasande fart. När tåget sedan hade åkt, alla tagit sina väskor och de flesta var på väg hem stod det en stor ryggsäck kvar som ingen ägde. Det kom till slut fram att denna ryggsäck tillhörde en stackars norrman som satt kvar på tåget och skulle gå av i Oslo. Det hela slutade med att ryggsäcken fick åka taxi eftersom mannen förvarat både nycklar och plånbok i den.

226 L 2010-05-15

Rösta:

Det var en eftermiddag i september jag skulle åka från råda till Karlstad. När vi kommer bort i mot åhlens kör hon bara förbi busstationen och jag frågar.
- Vart ska du?
och hon säger - oj jag trodde det var ingen kvar så hon fick vända och släppa av mig. det var den roligaste resa jag hyar varit med om.

223 jontizz24^^ 2010-05-15

Rösta: