Lars Bull: Jag är stolt över vår organisation

Publicerad

lars-bull_20161222_sv_liten

Lars Bull slutar på Värmlandstrafik vid årsskiftet. Han gör det efter 14 år som vd. I den här intervjun möter du en annorlunda Lars Bull, som, du kanske inte riktigt lärt känna. FOTO: Jörgen Kalitzki

 

Karlstad, hösten 2016. Värmlandstrafiks avgående vd tar emot i finkläder, nyputsade skor och snygg vinröd näsduk i kavajens bröstficka. Vi som jobbat med Lars är vana vid att stundom se honom i jeans och uppknäppt skjorta på kontoret. Men inte i dag. I dag ska han träffa kommunfolk efter intervjun. Ska det representeras, då är han noga med att se proper ut, det är en fråga om respekt. Åren som anställd i olika klädbutiker i Arvika har satt prydliga spår.

 

Det var där han började bli fackligt aktiv inom Handels, vilket senare ledde till en karriär inom facket och småningom politiken.

Skrivbordet är som vanligt prydligt. Alla papper ligger i god ordning, vinkelrätt bredvid datorn. Bredvid papperen en banan.

På väg till intervjun har jag mött linje 600 och 602 med resenärer ombord. Snygga gula bussar, nya och standardiserade så de lätt kan flyttas mellan olika linjer, lågentrébussar för att underlätta för folk som har svårt att gå ombord annars. Skärmen ovanför föraren berättar om nästa hållplats. I varje buss finns gratis internetuppkoppling och gratis usb-kontakter för den som behöver ladda sin mobil.

Mycket har hänt sedan han klev in på huvudkontoret i Munkfors som ny verkställande direktör för 14 år sedan.

 

Sprit och kanoter

Lars Bull är uppväxt i Skillingmark, född på Årjängs BB en mörk novembernatt 1955 som han själv säger. När han var fem år kom skolstyrelsens ordförande hem och ville prata med hans pappa Claes.

– Ska du inte köpa dig en buss? Vi behöver ordna med skolskjutsar till högstadiet i Koppom.

Det var en stor händelse i familjen. Ett bensindrivet fordon inköptes, byggt i Norrland, i grunden en Volvolastbil i form av en stor rund buss. Ful, tycker Lars, men den kom att gå i trafik i många år för det som nu heter Skillingmarks Buss. Numera är företaget underleverantör till Nobina och kör buss åt Värmlandstrafik.

 

Kan du köra buss själv?

– Ja, jag skaffade busskort när jag var 20. Mest för att hjälpa till ibland i företaget, jag har aldrig levt på det.

Lars har fickparkerat med bussen många gånger utanför Systembolaget i Arvika. En vanlig dag som busschaufför kunde han lyfta upp emot ett ton med gods. Det handlade bland annat om dagliga leveranser av mjölk från mejeriet och sprit från Systemet på linjen mellan Arvika och Skillingmark.

 

”Jag har kört buss och
fraktat sprit och kanoter”

 

– Jag har varit med om att frakta kanoter på taket. Allt sånt skulle man hålla på med, samtidigt som man skulle vara trevlig mot resenärerna, ta betalt och tänka på trafiksäkerheten.

Lars Bull har varit anställd som biträde på Eliassons herrekipering, Hagenfeltaffärerna och Sveders herrekipering, alla tre i Arvika. Därefter arbetade han 1979-1985 som ombudsman på LO i Karlstad och Värmland. 1985-1999 var han direktör på Riksbyggen, först i Värmland, sedan i Göteborg och slutligen i Värmland-Örebro. Åren 2000-2002 hade han eget företag som konsult, bland annat var han projektledare för ett nytt tänkt resecentrum i Karlstad.

 

Åker du mycket kollektivt själv?

– Jag åker gärna buss, vi har bra förbindelser från Hammarö. Det går i perioder, när det är lugnare på jobbet åker jag buss, men ibland behöver jag bilen när jag ska träffa folk och behöver förflytta mig snabbt.

– Förr körde jag 4 000 mil om året, nu är jag nere i 2 000 mil. Det beror på att jag åker buss. Ett bra sätt att spara både pengar och miljö. Det är billigare att åka kollektivt.

 

Varför sökte du jobbet som vd på Värmlandstrafik?

– Jag hade eget företag som konsult i några år. Värmlandstrafik var en av mina kunder och jag kom att bli intresserad av trafikfrågorna.

Bland dem han samarbetat med genom åren fanns Tommy Ternemar, då kommunalråd (S) i Kristinehamn och ordförande i Värmlandstrafiks styrelse. Lars var tidigare distriktschef inom Riksbyggen. I den rollen hade han samtidigt varit vd för en rad kommunala bostadsbolag, bland annat i Kristinehamn.

– Tommy hade väl sett hur jag jobbade, när vi var med och skapade fler bostäder i Kristinehamn.

En dag under en lunch vid Kapurja ute vid Vålösundet kom frågan från Tommy Ternemar. Värmlandstrafik behövde en ny vd, var Lars intresserad?

– Jag behövde inte fundera länge innan jag svarade ja på den frågan.

Lars ansåg att kollektivtrafiken var styvmoderligt behandlad i Värmland. Företaget var fattigt och levde på sin sista krona varje år, som han säger. Han tyckte att det mest var en skolskjutsorganisation, inte ett effektivt verktyg för regional utveckling.

– Där såg jag vad som borde och kunde göras. Samtidigt hade Karlstad år 2002 bestämt sig för att Karlstadsbuss skulle slås ihop med Värmlandstrafik.

 

Pratar du om att slå ihop Värmlandstrafik och Karlstadsbuss?

– Ja. Tyvärr har Karlstad aldrig verkställt sitt beslut från 2002, även om vi var en bit på väg de första åren.

Jag som intervjuar började på Värmlandstrafik drygt fyra år tidigare än Lars. Min erfarenhet är att det alltid har varit en viss intressekonflikt mellan Värmlandstrafik och Karlstadsbuss, oavsett vilka personer som suttit i de båda ledningarna. Varför? Beror det på att det är just två separata organisationer som jobbar med samma sak?

Vad kan man göra åt den intressekonflikten och skillnaden? I dag förvirrar företagen resenärerna med olika färg på bussarna, olika loggor, olika varumärken, olika reklamkampanjer, olika priser ibland, olika tidtabeller, olika upphandlingar, olika tidpunkter för prisbeslutet och olika organ som ska ta beslutet. Vad bör göras?

 

”Jag tror på en samlad
aktör för busstrafiken”

 

– Jag tror som sagt på en enda samlad aktör här. Nu pågår det en utredning i saken, vi får se vad den leder till.

 

Vad fann du för bolag när du började, om vi pratar om det interna arbetet?

Här tänker Lars efter en stund. Ganska gammaldags, säger han. Det hade inte ställts rätt krav på administration och organisation, den var inte anpassad för ett modernt företag på 2000-talet. Han var inte överens om de prioriteringar som gjorts. Exempelvis fanns det stor brist på information till både ägare och kunder.

– Det speglade branschen, Värmlandstrafik var som sagt en skolskjutsorganisation och detta var inte unikt.

– Jag såg att vi behövde gå från ett basalt utbud anpassat till skolan – och till en modern beställarorganisation med kunden i fokus. Vi behövde bli öppnare mot omvärlden.

Annat som Lars ansåg behövdes var att bygga upp en kompetent företagsledning med chefer, ansvariga för varsin del av verksamheten. Det behövde bli tydligare vem som gjorde vad.

– I det arbetet fick vi byta ut en och annan medarbetare. Däremot fanns det inget stort rationaliseringsbehov. Den saken hade jag dessutom fått nog av på Riksbyggen.

 

Det blev en del väsen internt när du började. Hur ser du på det?

Lars rensade bland annat bort en del av de generösa personalförmånerna och då uppstod vad han kallade en ”motståndsrörelse”.

– Om du vill åstadkomma  en kulturell förändring så är det inte så konstigt att sånt händer. Då gäller det som ledare att ha tålamod och vara uthållig.

Numera får Värmlandstrafik bra resultat vid den årliga anonyma medarbetarundersökning som ett oberoende företag genomför. Nöjdheten är hög bland de omkring 70 anställda.

 

”I dag är jag stolt över
vår organisation”

 

– I dag är jag stolt över vår organisation. Vi har kompetent personal och det krävs ingen daglig handpåläggning från vd. I den meningen är medarbetarna är självgående. Då blir mitt jobb mer att jobba med framtidsfrågorna och att lösa problem.

 

Vilken sorts ledare är du?

– Långsiktig. Jag trivs med långsiktiga uppdrag. Någon har sagt att det tar fem år att fånga själen i ett företag, sedan fem år att förändra den. Nu har jag jobbat här i 14 år.

– I grunden är jag snäll men jag vet att jag ibland kan uppfattas som hård och kantig. Det är för att jag brukar beskriva situationen som jag upplever den.

– Jag tycker om att organisera och administrera.

Språket är roligt, tillägger han. Lars gillar att skriva, det vet den som sett hans utförliga och faktarika styrelsehandlingar. Bäst är att vara ute på möten och träffa folk, då trivs han.

 

Vad ville du göra med bolagets verksamhet?

– Bland det första jag gjorde var att åka ner till Skånetrafiken och titta hur de jobbade. Jag kände Gösta Ahlberg som var vd där och visste att de var duktiga. På den resan insåg jag att vi låg tio år efter utvecklingen i Värmland. Då tänker jag på systemtänkande, stomlinjer, informationsarbete, hur de mötte kunderna.

Lars for hem från Skåne och började göra något liknande här hemma, så långt det nu var tillämpbart på ett glesbygdslän som Värmland. Förändringar i kollektivtrafiken tar tid men efter några år var stomlinjer införda och många fasta linjer i glesbygd som praktiskt taget ingen åkte med blev omgjorda till anropsstyrd trafik. Då finns det en tidtabell men bussen eller personbilen åker bara ut om någon ringt och vill åka med.

– 40-50 fasta linjer lade vi om på så sätt. Det har vi sparat mycket pengar åt bolaget på.

En annan lösning var systemtänkandet, den som bland annat blev verklighet med nya Hammarötrafiken, system 900. Helst ska ett sådant system kombineras med styv tidtabell, exempelvis med trafik varje hel eller halv timme under stor del av dygnet. Fasta tider varje halvtimme vid en hållplats, då kan resenären känna sig trygg med att trafiken är tät och tidtabellen är lätt att komma ihåg.

– Där det finns behov kan man sedan utöka till trafik varje halvtimme. Eller tätare.

 

”Mer trafik på helger
och kvällar är nästa steg”

 

– Vi har mycket kontakt med våra kunder. Självklart vet vi att många efterlyser mer trafik på kvällar och helger. Det är nästa steg. Ett sådant beslut blir dyrt men det skulle betyda mycket för nöjdheten bland resenärerna.

Tågtrafiken var inte så omfattande när Lars Bull började som vd. Han insåg snart att om folk ska kunna bo kvar på hemorten och jobba på annan ort, då är tåget viktigt, eftersom det är så snabbt. Viktigt för kommuner som Torsby och Sunne. Viktigt är också att korta restiderna, ambitionen är att komma ner på en timme mellan Torsby och Karlstad. Sådana tidsmål har satts upp för många reserelationer.

Han kommer antagligen aldrig att säga det själv. Men det är fler än intervjuaren som tror att Fryksdalsbanan skulle varit nedlagd i dag, om inte Värmlandstrafik drivit på med ökad trafik där, med nya tågfordon och genom att trycka på Banverket och sedermera Trafikverket och krävt förbättringar av banan.

– Som arbetsmarknaden ser ut i dag krävs det ökad rörlighet på folk. Med snabb och tät trafik kan vi binda ihop Värmland och utöka arbetsmarknadsregionen. Här tycker jag ibland att ägarna, kommunerna och landstinget, varit för passiva. De har haft svårt att ta till sig budskapet.

 

Hur ser man på Värmlandstrafik i branschen?

– Kollegerna tycker att vi är ganska bra. Jag får ofta frågor kring hur vi gör med det och det. En del är här och hälsar på och lyssnar till våra erfarenheter. Vi har rest oss från låg nivå till övre delen av kollektivtrafikbranschen.

 

Vilka milstolpar ser du genom åren för Värmlandstrafik?

Det är många beslut genom åren som Lars tycker är viktiga. Nytt trafikavtal 2004 för både buss och tåg, ny bussdesign. Ny tågentreprenör, Merresor. Dotterbolaget Samåk gick upp som avdelning i moderbolaget. Första länstrafikbolaget med alkolås och bussbälte i bussarna. 2005 nytt kontor i Karlstad, doktorander anställdes, intensivt samarbete med Karlstads universitet inleds. Timmestrafik på linje 500, Karlstad-Kristinehamn-Karlskoga, resandet ökade kraftigt.

Sådär fortsätter det. Mycket har hänt, ägarbidragen från kommunerna och landstinget har ökat kraftigt men det har också antalet tidtabellkilometer. Skattebetalarna har fått någonting för de satsade pengarna.

– Infrastrukturen håller hög klass i nationell jämförelse.

 

”Värmlandstrafik först i landet
med internet i bussar och tåg”

 

Lars fortsätter att gå igenom listan över milstolpar. Nya tåg införskaffade, ny linje 300 för pendling Hagfors-Karlstad via Molkom, tågtrafik mot Oslo, Smartpak övertog bussgodshanteringen. 2009 ny tågoperatör, Tågkompaniet, ny avtalsform, unik för trafikhuvudmän: tjänstekoncession.

 

2009 sms-biljett i tätorterna.

2009 första länstrafikbolaget med internet i bussar och tåg.

2010 ny Hammarötrafik, system 900, resandet ökade kraftigt.

2010 bussarna blev kontantlösa efter krav från facket och Arbetsmiljöverket.

2010 gemensam länsfärdtjänst.

2012 ny tågtrafik Karlstad-Göteborg.

 

Listan är lång. Värmlandstrafik certifierades enligt ISO 9001 och 14001, också som första länstrafikbolag. Region Värmland blev kollektivtrafikmyndighet och ny ägare av bolaget. 2012 nytt biljettmaskinsystem, nya priser och zoner. Kraftig satsning på Forshagatrafiken. Fyra nya Reginatåg. 2013 mobilbiljett för hela länet. 2015 nytt trafikavtal på bussidan, ny entreprenör, Nobina, nya fordon: 159 lågentrébussar. 130 nya eller nästan nya bussar i skoltrafiken. 2016 närmare 90 nya specialfordon i servicetrafiken.

I fjol var de värmländska kollektivtrafikresenärerna nöjdast i landet.

– Glöm inte vårt forskningsprojekt, R3 som vi startade 2005 i samarbete med universitetet. Det bidrog verkligen till ökad kunskap för både oss och universitetet och till en kulturförändring inom Värmlandstrafik.

Säkerhetsarbetet vill han också betona. Det började med alkolåsen och bussbälten, långt innan det blev krav på bälte. Därefter har det fortsatt med fasta barnstolar i de nya bussarna och nyligen även nykonstruerade överkörningsskydd, producerade i Värmland.

 

Vilka beslut är du mest nöjd med?

– Vi har lyft nivån, sammantaget, med många olika beslut och åtgärder. Det är den samlade listan över förbättringar jag är nöjd med.

 

”Jag kan beklaga att jag ibland
uppfattats som onödigt hård”

 

Finns det några beslut som du ångrar?

– Nej. Jag brukar inte vara sentimental. Däremot kan jag beklaga om jag sårat någon eller uppfattats som onödigt hård i en debatt.

 

Under dina år har ägarbidragen från kommuner och landsting ökat från 99 miljoner kronor om året till 384 miljoner. Kommentar?

– Det speglar en ökad medvetenhet hos politikerna om att bra kollektivtrafik är grundläggande om vi vill skapa en regional utveckling och ett hållbart samhälle.

– Visst, det är nästan en fyrdubbling. Jag tror att den behöver fördubblas en gång till, om Värmland ska hänga med i konkurrensen med omvärlden. Se bara hur kollektivtrafiken har expanderat och kommer att expandera i Mälardalen. Där har de förstått det här.

 

Produktionen har ökat från 10,3 miljoner tidtabellkilometer år 2002 till 17 miljoner 2015. Hur vill du kommentera det?

– Det var nödvändigt att bygga upp trafiken i system, med stomlinjerna som grund. Ska resenären våga välja bussen eller tåget, då krävs det tät trafik och lättbegriplig trafik. Den principen måste vi vara överens om. Sedan kan man alltid diskutera utbyggnadstakten.

– Vi har tittat på trafiken inom länet, över länsgräns och mot storstäderna. Här finns mycket kvar att göra.

– Busstrafiken är ju den stora delen. Ändå kör vi den trafiken med färre fordon i dag än år 2004. Där har vi haft en god rationaliseringseffekt, bortåt 3 procent per år, det är en bra siffra. Vi trafikerar effektivare helt enkelt, färre bussar kör mer trafik.

 

Det blåser i media och sociala medier ibland kring Värmlandstrafik. Hur ser du på det?

Än har det handlat om stationerna på Fryksdalsbanan, än om dyra bussbiljetter, än om nya bussar utan toalett, än om skolskjutsarna i Filipstad och Kristinehamn. Debatten har varit livlig under alla år.

– Först och främst är det ett bevis på att kollektivtrafiken engagerar människor. Det är positivt, tycker jag. Samtidigt visar det att vi har hållit en hög förändringstakt.

– Min erfarenhet är att det visar sig med tiden att vi hamnar ganska rätt. Vi har på fötterna när vi tar ett beslut.

Däremot tycker Lars en annan sak är besvärlig, som ökat dramatiskt den senaste tiden. Detta att så många begär ut så mycket handlingar. Offentlighetsprincipen är viktig och ska efterlevas. Men Värmlandstrafik sysslar med allt från färdtjänst och sjukresor (personlig sekretess) och till upphandlingar (upphandlingssekretess). Då är det inte alltid enkelt att avgöra vad som får lämnas ut.

– Vi är inte riktigt rustade för att hantera detta. Jag tror att den dagen närmar sig då vi behöver anställa en jurist, för att klara de här frågorna.

– Missförstå mig rätt. Självklart ska media granska oss kritiskt, det är deras uppgift. Jag tror på öppenhet och har alltid varit tillgänglig för journalister. Men jag tycker de ska kunna lita på vad vi säger.

 

”Jag har alltid försökt
vara tydlig i media”

 

– Jag har alltid försökt vara tydlig som talesman i media. I början ville jag att medarbetarna skulle känna att jag tog hand om den rollen.

De senaste åren har det nog blivit en överbetoning av hans roll i media, säger han. Fler avdelningschefer och andra har börjat uttala sig men det borde kanske skett i större utsträckning.

 

Hur hanterar du personligen att stå emot när det stormar?

– Det är jobbigt ibland. Men det får du ta om du vill ha det här jobbet. Det är lättare för vd att ta debatten än för politikerna, som har mer att sätta sig in i och andra hänsyn att ta.

 

Värmlandstrafik har huvudkontor i Munkfors och ett besökskontor i Karlstad. Vore det inte rationellare med ett enda kontor?

– Nej. Vi har duktig personal i Munkfors. Just nu håller vi på att utveckla något där som är unikt för Sverige. En trafikcentral som samtidigt ska syssla med trafikupplysning, trafikledning och trafikövervakning. Tyngdpunkten blir mer och mer på det senare, alltså att vi i realtid ska kunna följa alla hundratals bussar, tåg och mindre fordon som kör för Värmlandstrafik.

– Vi har investerat omkring 10 miljoner kronor i Munkfors de senaste två åren, för att skapa den teknik och arbetsmiljö som krävs för detta. Om personalen på trafikcentralen bejakar och driver den här utvecklingen, då ser jag ingen som helst anledning att flytta någon verksamhet. Det är svårt att lägga ner något som är bäst i Sverige.

– Jag är ingen nedläggningsivrare. ”Spara pengar” säger en del politiker. Vadå på? Lokalkostnader? Börja med att slå ihop Värmlandstrafik och Karlstadsbuss, då sparar vi pengar.

Kontoret i Karlstad är ett besökskontor, säger han. Det behövs för alla de besök företaget ständigt har, alla möten med entreprenörer, politiker, tekniker och kollegor. Dessutom visade det sig helt nödvändigt när doktoranderna skulle rekryteras en gång i tiden. De ville inte pendla till Munkfors.

 

Värmlandstrafik har haft flera avtal om tjänstekoncession. Varför?

– Den principen tror jag starkt på, även om det inte har blivit så bra som jag hoppats hittills. Våra entreprenörer måste få en självständigare roll, verksamheten måste kunna kommersialiseras mer. Det kan inte vara vettigt att exempelvis Karlstads kommun låter kommunfullmäktige sätta priserna. Det blir inget bättre av.

– Branschen måste våga släppa greppet om biljettmaskinerna. Transparensen är viktig, vi får inte tappa inflytandet. Men vi måste också våga låta entreprenörerna få chansen att göra vad de själva kan för att få nöjda kunder, ökat resande och ökad lönsamhet.

 

Branschen har satt upp målet att fördubbla andelen som reser kollektivt. När når vi det målet i Värmland?

– Det beror på hur mycket vi satsar på kollektivtrafiken och i vilken takt. Fler tåg krävs och utbyggd tågtrafik, dubbeldäckare i busstrafiken och fortsatt utbyggnad även av busstrafiken.

– Utgångspunkten är ju kollektivtrafikens marknadsandel år 2008. Med rätt och fortsatt satsning är det fullt möjligt med en fördubbling någon gång 2025-2030.

 

Hur ser du på Värmlandstrafiks framtid?

– Den är ljus. Det som krävs är att politikerna inser vad kollektivtrafiken kan betyda för Värmlands utveckling.

– Värmlandstrafik bör fortsätta att vara en stark beställarorganisation. Behåll bolagsformen och utveckla den, oavsett region- och organisationsfrågor.

 

”Jag hoppas kunna 
jobba 10-15 år till”

 

Vad ska du själv göra, nu när du slutar på Värmlandstrafik?

– Ta det lite lugnare hoppas jag. Det känns bra. Nu får jag mer inflytande över min egen tid.

Lars Bull trivs med att arbeta i trädgården där hemma på Lövnäs, även om fritiden varit begränsad. Dessutom har han sin ruffade sportbåt, en Uttern, den hoppas han komma ut i mer. Men lägga sig på sofflocket? Knappast. Det tror ingen som känner Lars. Planen är att starta eget igen som konsult.

– Jag hoppas kunna arbeta 10-15 år till, slutar Värmlandstrafiks avgående vd och gör sig i ordning för ännu ett möte i arbetslivet.

Hur många möten han deltagit i genom åren glömde jag fråga. Sa han inte 60 sammanträden med norrmännen om tågtrafiken? Då kan du behöva en tur ibland med din Uttern D55.

 

Sven-Ove Svensson

Sven-Ove arbetade 17 år med information på Värmlandstrafik, 12 av de åren under Lars Bulls tid, inklusive drygt fem år som informationschef på företaget.